fbpx
Varukorg
Din varukorg är tom

Joakim Fagerberg, årets stipendiat!

Joakim Fagerberg är kontaktsjuksköterska på Blekinge sjukhuset i Karlskrona.
Han fick Hjärtebarnsfondens stipendium och här berättar han om varför han valt att arbeta som sjuksköterska.

Varför jobbar du som kontaktsjuksköterska?


Anledningen till att jag valt att jobba som kontaktsjuksköterska och älskar den rollen har dels med min egna resa som hjärtebarnsförälder att göra i kombination med att få vara den person som kan ge stöd, råd och glädje genom barnen och familjens ovalda sjukhusresa. Jag älskar och brinner för mötet mellan människor och sätter alltid hjärtebarnet i första rum men håller också stort fokus på hela familjen med syskon ska få vara delaktiga i mötet.


Vad gör man som kontaktsjuksköterska?

I min roll som kontaktsjuksköterska så är jag en del i ett hjärtteam. Jag fungerar bland annat som länk mellan Lund och vår hemklinik och patienten när det gäller planering för operationer eller undersökningar. När patienten kommer till hjärtteamet för hjärtkontroll så kontrollerar jag vikt, längd och tar EKG, blodtryck och situation. Jag blir sedan under ultraljudsundersökningen en viktig del för patienten. Är patienten orolig vid undersökningen finns jag vid sidan och stödjer och underhåller. Jag har också egen mottagning med kontroller av EKG, blodtryck, situation samt, framför allt, hur patienten mår. Jag älskar min roll som kontaktsjuksköterska!

Nominering


Vi vill gärna nominera vår sons hjärtsjuksköterska Joakim Fagerberg på Barn- och ungdomskliniken, Blekingesjukhuset Karlskrona, till Hjärtebarnsfondens stipendium. Joakim har sedan första stund visat ett extraordinärt engagemang och gör varje besök både lättare och varmare. Han har kommit att bli en hörnsten i vår son Augusts liv, såväl som för hela familjen och har gjort storasyskonen delaktiga i Augusts vård på ett lekfullt sätt. Han gör det där lilla extra men som är värt så mycket. Joakim är kunnig, engagerad och omtänksam. Han lyfter oss som föräldrar och en viktig kugge i vår ”sjukhusfamilj” som vi är så tacksamma för.