Navigering

Nyheter

”Ångest att leva, rädsla för att dö” – tankar från ett hjärtebarn som vuxit upp.

Att känna sig annorlunda kan både vara bra och dåligt. När jag gick i låg- och mellanstadiet så var det helt okej att vara lite annorlunda. Jag hade bra lärare som hjälpte mig när orken inte fanns. Jag hade också bra vänner. Sen kom högstadiet och gymnasiet. Jag hade underbara vänner, säger inget annat, men mina tankar var annorlunda. Det var inte roligt att vara jag längre. Vem skulle vilja ha en flickvän med ett stort ärr på bröstet? Vem skulle vilja ha någon som inte orkar som alla andra? Hur länge kommer jag leva? Varför lever jag? Varför fick just jag hjärtfel? Man kanske skulle göra alla en tjänst och bara försvinna från denna värld… Tankarna jag hade var mörka.  De blev bättre med åren men de kan fortfarande komma tillbaka några gånger per år nu också. För hur länge ska man orka? Hur kommer jag må om 10 år? Kommer jag vara en börda för mina nära och kära? Många pratar om vad de ska göra när de blir pensionärer, min undran är mer om jag kommer bli så gammal…
Jag kan sitta på mitt jobb och undra hur länge jag kommer orka jobba heltid. Jag skulle klara av det i många år om att jobba var det enda jag gjorde, men jag har ju ett liv utanför jobbet också.
Jag har turen att vara mamma, många av mina GUCHvänner får inte eller kan inte skaffa barn på grund av sitt hjärtfel. Så ”ja” , jag har turen att vara mamma. Jag var inte rädd på grund av hjärtat skulle krångla under graviditeten, jag var aldrig rädd att barnet skulle få hjärtfel. Min rädsla satt i att jag inte skulle orka vara mamma så som man ser att andra mammor är. Jag har dock lärt mig under tiden att man inte behöver orka allt för barnet blir inte lyckligare för det. Och ingen, vara sig de har hjärtfel eller ej, orkar allt. Min största skräck är att jag inte får vara med när min fina dotter ska bli mamma eller fru eller ta studenten eller … att jag inte får se min vackra dotter förena sig med sin kärlek, att jag inte får se hennes egna barn komma till världen, att jag inte kan få vara den hon vänder sig till när livet är jobbigt eller helt underbart. Det är min största skräck… …