Navigering

Mamman Annika: Avståndet för långt till E

Vad gör man när ens barn inte passar in i särskolan, men inte heller når betyget E – godkänt – i ämne efter ämne? Det frågar sig Annika, mamma till Josefine, som går i högstadiet och föddes med syndromet 22q11DS. Hon har hjärtopererats fyra gånger.

 

Diagnosen 22q11DS orsakas av en medfödd kromosomavvikelse. Många som har syndromet föds med hjärtfel och har i varierande utsträckning inlärningssvårigheter.

Annika berättar att dottern till och med mellanstadiet gick i en vanlig klass i sin hemstad.

– Under mellanstadiet blev det svårare för henne att hänga med. Ju äldre barnen blev, desto mer drog klasskamraterna ifrån och takten var för hög för henne. Men hon blev aldrig mobbad, som tur var.

Inför högstadiet bytte Josefine till en annan kommunal skola och fick plats i en så kallad lokalt integrerad grupp.

– Det är tio barn fördelade på årskurs 7, 8 och 9. De har ett eget klassrum och långt mer resurser än vanliga klasser. Alla har inlärningssvårigheter av olika grad. Skiftet var först mycket bra för Josefine som plötsligt såg att andra också kan ha svårigheter. Hon var inte längre ensam om att vara annorlunda, och hennes självförtroende växte.

Gruppen följer grundskolans läroplan.

– Kunskapskraven är desamma som för grundskolan, och här börjar problemen. De flesta i Josefines klass kommer inte upp till lärandemålen ens för E i många ämnen, vilket betyder att de inte får något betyg alls.

 

Typiskt för barn med 22q11DS är en ojämn begåvningsprofil. Så är det även för Josefine som med lätthet kan läsa två till tre böcker i veckan. Samtidigt har hon svårigheter med abstrakta ting, som mängdlära eller tids- och rumsuppfattning.

– I över hälften av ämnena kommer Josefine inte upp till betyget E. I matematik och naturämnena går det helt enkelt inte, vilket kan förklaras av att hennes hjärna är annorlunda byggd till följd av syndromet. Det är i dag väldigt mycket som barnen ska klara för att få ett E.

Mamma Annika säger att det är ledsamt att se sin dotter sakta men säkert tappa sugen allt eftersom terminerna går utan att hon får godkänt betyg – oavsett hur mycket hon kämpar.

– Hon brukar fråga var hon ska passa in någonstans. Inte i särskolan, men inte heller i den vanliga skolan. Det är tydligt att systemet inte är utformat för barn som Josefine.

Hur mår hon i dag?

– Hon är väldigt ledsen. Det är mycket ångest och en daglig kamp för att hon inte ska bli en hemmasittare. Det är svårt för henne att kämpa när hon ändå inte får betyg. Hon pratar om det hela tiden, det är hennes största framtidsoro.

Vad bör göras?

– I skolvärlden verkar det finnas en generell förståelse för att barn av sociala skäl kan vara lågpresterande. Men om skälen till inlärningssvårigheterna inte kan förklaras av en familjekris eller liknande, och barnet inte passar i särskolan – vad kan skolan göra då? Det är betydligt sämre med förståelsen för att vissa barn av rent medicinska skäl inte kan nå upp till betyget E, samtidigt som de måste ha betyg för att komma vidare.

– Jag tycker att man vid betygssättningen bör ta hänsyn till barnens medicinska förutsättningar. Det är inte en rimlig förväntan på en ungdom att dag efter dag gå till skolan, sitta hemma med läxorna på kvällen, skriva prov och räcka upp handen, år ut och år in och ändå inte få ett betyg – inte ens ett E. Vad lär sig en ung människa om sin egen funktionsvariation av en sådan behandling?

Annika och Josefine heter egentligen något annat.

 

Text: Mikael Bergling

Foto: Shutterstock

Läs mer

Tips: så kan skolan bli lättare för hjärtebarn 

Hjärtebarn kan drabbas hårt i skolan