fbpx
Gåvoshop
Varukorg
Din varukorg är tom

Att knyta an i kris

Att knyta an i krispsykologen ger sina bästa tips

Camilla Rosberg är psykolog vid Barnhjärtcentrum i Lund. Hon säger att det är viktigt att våga krisa och våga vara ledsen, eftersom det finns en tvetydig sorg i att vänta ett hjärtsjukt barn. Dubbelheten i att å ena sidan känna sig avgrundsdjupt ledsen, samtidigt som man är jublande glad över att vänta eller nyligen ha blivit förälder till ett litet barn.

Att vara förälder handlar mycket om att vara tillgänglig och mottaglig för sitt barns signaler. Men för en förälder i kris kan det bli svårt att hantera alla känslor, vilket leder till att man istället stänger av för att orka hantera situationen i övrigt. Den avstängdheten kan också leda till att man får svårare att fånga upp sitt barns signaler, vilket kan skapa en känsla av att inte kunna knyta an till sitt barn. Bland annat i dessa situationer finns vi där som ett stöd kring familjen och som trygghet när deras värld gungar som mest.

På vilket sätt kan man göra skillnad för någon som står inför utmaningen att bli förälder till ett hjärtsjukt barn?

– Oavsett om det handlar om en hjärtproblematik eller ett annat besked om sjukdom så erbjuds föräldrarna alltid en kontakt med vården för att få information och utbildning i förväg. Det händer också att vi som psykologer kopplas in redan innan barnet är fött. Syftet med det är att våga prata om vad det här beskedet betyder både medicinskt, tanke- och känslomässigt. Samtidigt är det viktigt att få möjlighet att våga drömma och hoppas, att som blivande förälder till ett hjärtsjukt barn liksom alla föräldrar våga tro på att det här kan gå bra. Att skapa positiva inre bilder av sig själv som förälder och sitt barn, även det är en viktig del i anknytningen, säger Camilla.

Får det större konsekvenser för anknytningen om barnen separeras direkt från föräldrarna till skillnad från om barnet insjuknar först efter ett par månader?

– En anknytning barn och förälder emellan inleds redan under graviditeten. Däremot har man inte hunnit bygga upp en trygghet som förälder eller erfarenhet av att tolka sitt barns signaler, som gråt, blickar och ansiktsuttryck. På så sätt kan det vara känsligare för anknytningen om barnet är sjukt redan från födseln och är i behov av vård innan den kontakten har etablerats. Men egentligen är det snarare krisen, hur man reagerar och tar sig igenom den som riskerar att påverka anknytningen negativt, oavsett om barnet är nyfött eller har hunnit bli ett år.

Camilla säger, att eftersom anknytning handlar om relationen barn och förälder emellan så är tiden en påverkande faktor. Det vill säga under hur lång tid man har hunnit uppleva känslan av att inte ha hittat rätt i relationen, vilket kan vara avgörande för hur mycket skada anknytningen tar. Samtidigt menar Camilla att det är viktigt att komma ihåg att anknytning inte är något statiskt eller något som bygger på att den finns från början. Tvärtom finns det flera tillfällen att reparera anknytningen barn och förälder emellan. Att den inte finns där inledningsvis säger inget om hur den ser ut i framtiden. Dock menar Camilla att man som förälder kan uppleva en känsla av att ha misslyckats med att vara en trygghet för sitt barn.

– Man utmanas i vem man är som förälder när man tvingas dela sitt föräldraskap med sjukvården. Plötsligt räcker det inte med den kärlek man har till sitt barn. Det blir också en känsla av att inte kunna ge sitt barn allt som det behöver, i detta fall i form av vård, mediciner och kanske operationer. När man har ett sjukt barn som dessutom kanske behöver vara nedsövt i perioder berövas man signalerna och responsen från barnet, samtidigt som man själv är emotionellt påverkad av situationen. Det kan leda till att man omedvetet stänger av sina känslor.

Att komma hem till vardagen och inte längre ha sjukvården kring sig gör enligt Camilla att man hamnar i ett annat föräldraskap som kräver en extrem närvaro. Hon menar att det är just i samband med detta som känslorna kommer över oss. Och att det snarare en normal del i en krisreaktion än en anknytningsproblematik – men att situationen i längden kan utvecklas till en anknytningsproblematik om föräldern inte får hjälp.

– Kanske skulle det bli lättare att få den hjälp man behöver när man behöver den, ifall alla instanser kring barn och föräldrar blev bättre på att förmedla att det inte finns några felaktiga sätt att reagera på. Då kanske det skulle bli mer accepterat och mindre förenligt med känslor av skam, när man är osäker på sin relation till och sina känslor för sitt barn. Ibland räcker det inte med kärlek, man måste också vara trygg i den, hur man uttrycker den och får respons för att en trygg stabil och kärleksfull relation ska utvecklas.

Vad är en bra anknytning och varför är den viktig?

En bra anknytning är ett slags känsla som barnet får när hen känner sig trygg och skyddad av en eller några vuxna som barnet har en nära relation med. Anknytningen skapas när du om och om igen tröstar, lugnar, bekräftar och skyddar barnet när hen är rädd, orolig eller ledsen. Då känner sig barnet trygg igen.

Är du i behov av stöd? Kontakta barnavårdscentralen, BVC eller din vårdcentral. För dig som känner oro under graviditeten: kontakta din barnmorskemottagning eller prata med din barnmorska.

Källa: Vårdguiden 1177

Vill du bidra med en gåva? Läs mer här.

Läs mer: ”Vi har svårt att hantera döden”

Ny lag kan ge fler donationer