fbpx
Varukorg
Din varukorg är tom

Volontär på avdelning 67

De fyller avdelningen med doften av hembakat, spelar spel med hjärtebarnen och underlättar vardagen för familjerna på avdelning 67 i Lund.

– Man blir varm i hjärtat av att vara här, säger volontären Mathilda Heister.

Det är måndag eftermiddag och Mathilda Heister, 21, har precis avslutat sin skoldag på Malmö universitet när hon beger sig mot Lunds universitetssjukhus och avdelning 67.

Hon är nybliven volontär för Hjärtebarnsfonden och arbetar tillsammans med de mer rutinerade Emma Augustson och Kajsa Yngve.

– Jag fick tips om att Hjärtebarnsfonden sökte volontärer. Jag tycker att det finaste man kan göra som människa är att ge av sin tid och jag ville gärna göra något för hjärtebarn och deras familjer, säger Mathilda.

Mathildas bror föddes med hjärtfel och var tidvis mycket på sjukhuset. Det medförde att Mathilda också spenderat mycket tid på avdelningen, liksom på Ronald McDonald Hus intill.

– Min bror gick tyvärr bort 2014. Då var jag bara 13 år, men jag kände redan då att jag vill göra någonting för att hjälpa drabbade familjer, säger hon.

– På den tiden fanns det inga volontärer. Men jag minns hur mycket det betydde att få göra något som inte handlade om sjukdom. Det behövde inte vara något stort och fantastiskt, det räckte med något som var roligt och som skingrade tankarna.

Just den här dagen på avdelning 67 är det lugnare för volontärerna än vanligt. Nya covid 19-varningar har gjort att många familjer håller sig inne på rummen. Men tioårige Patrick Parijala och hans pappa dyker upp, de väntar på en läkare och tiden har segat sig fram under eftermiddagen. När Mathilda, Emma och Kajsa plockar fram pepparkaksdeg och brödkavlar lyser Patrick upp. Det här vill han vara med på.

– För en stund får han ha kul och tänka på annat. Jag tror det gör väldigt mycket. Jag är själv en människa som inte kan sitta still, så jag förstår hur barn känner.

En sköterska susar förbi i korridoren, ser volontärerna och säger:

– Vad kul att volontärerna är här. Det betyder så himla mycket för barnen när de kommer hit.

– Personalen brukar vara väldigt glada och tacksamma. Det luktar ju gott för dem också. De får glada föräldrar och en lite roligare arbetsmiljö, säger Mathilda och hjälper Patrick med nya favoritsysslan – att ringla kristyr.

Under delar av pandemin har avdelningen inte tagit emot besökare.

– När vi var här med min bror kom min mormor och morfar på besök och det betydde mycket. Att inte få ha besökare alls måste vara svårt.

Mathilda testade att arbeta som volontär innan hon bestämde sig.

– Jag tänkte först att det kanske kunde bli jobbigt för mig att vara tillbaka på avdelningen. Det blir inte bra om man börjar och sedan slutar. En del av barnen knyter man ju an till, och de till en.

– Men, jag har också väldigt fina minnen härifrån. Jag träffade ju andra syskon på avdelningen, och på Ronald McDonald Hus, som var i min ålder och som jag lekte med. En av dem har jag än i dag kontakt med.

Volontärerna besöker avdelningen en gång i veckan vid halv femtiden.

– Vi brukar spela spel med barnen eller baka. En gång monterade vi en donerad elsparkscykel för att de skulle kunna ta sig till Ronald McDonald Hus enkelt.

De fyller också upp i avdelningens populära frys med färdigrätter och glass under sina besök.

– Det är för att underlätta. Mina föräldrar tänkte inte på mat i första hand när de var på sjukhuset. De ville ju göra allt så bra som möjligt för min bror och la sitt fokus på det. Så många föräldrar glömmer bort att äta. Vi fixar färdigrätter som de bara kan sätta in i mikron.

Maten och glassen kommer från människor som swishar till numret på frysens dörr.

På frågan om volontäruppdraget är betungande när man både pluggar och jobbar extra, tvekar inte Mathilda:

– Om jag har en tuff vecka kan det kännas lite stressigt att åka hit. Men när jag väl är här är det inte så, för man får så väldigt mycket tillbaka. Häromveckan spelade vi Fia med knuff med en sjuk tjej och när jag såg glädjen hos henne blev jag varm i hjärtat. Man får ju själv ett avbrott från sin stressiga vardag. Det tror jag många skulle må bra av.

Snart är volontärgruppen klara för dagen. Över hela avdelningen vilar en doft av nybakta pepparkakor.

– Att baka pepparkakor är enkelt men betyder mycket. När vissa kommer ut från sina rum och upptäcker att det luktar hembakat blir de så glada. Det är en annan doft än mediciner och sjukhus, det ger en känsla av att vara hemma fast man inte är det, säger Mathilda.

De viker ihop sina västar och lämnar in dem i förrådet, vinkar och tackar för sig. Efter sig i köket lämnar de ett fullt fat med pepparkakor från Hjärtebarnsfonden: Var så god att ta en kaka!

Hjärtebarnsfondens volontärverksamhet Volontärer är en stor del av Hjärtebarnsfondens verksamhet ute i landet. De finns med och anordnar läger, bidrar med sin tid och stöttar för drabbade hjärtebarnsfamiljer. Som volontär kan du vara stödperson på barnhjärtavdelningarna i Lund och Göteborg, lägerledare, stödja våra fikagrupper på sjukhusen, vara kontaktfamilj åt familjer som behöver stöd – eller pärla Hjärtebarnsfondens armband

In och läs mer här om vår volontärverksamhet!