fbpx
Gåvoshop
Varukorg
Din varukorg är tom

Full fart framåt

Vi BEFINNER OSS i Klässbol, en liten tätort två mil söder om Arvika. Här bor tre familjer som har en ganska udda koppling till varandra.

En dotter i varje familj föddes för 12 år sedan med aortastenos, en hjärtsjukdom som innebär att aortaklaffen i hjärtat är förträngd.

-Det är verkligen en udda slump, säger Anna Mossberg, mamma till Alma, och får medhåll av sin man, Kalle.

– Ibland tänker man ju att det måste vara något i vattnet här, säger Liselotte Andersson, mamma till Hilda, och skrattar.

Vi har samlats på deras gård för att prata om vikten att ha ett aktivt liv även om man är född med ett hjärtfel.

TJEJERNA BRINNER VERKLIGEN för idrott. Det tar inte lång tid innan de är på den egna fotbollsplanen bakom ladan och turas om att skjuta mot ett av målen.

De spelar i samma lag i både fotboll och innebandy.

För det mest är deras hjärtfel inte så närvarande i tjejernas liv. De pratar inte ens så mycket om det sinsemellan.

– Jag känner mig precis som alla andra i laget, säger Hilda.

Även om de har samma hjärtfel, så skiljer sig deras erfarenheter av det. Hilda har inte genomgått någon operation.

Alma opererades redan när hon föddes med kritisk aortastenos.

– Bara någon timme efter att hon föddes gjordes operationen. Sen låg hon nedsövd. Vi frågade när hon skulle vakna och fick då höra att frågan snarare var om hon skulle vakna. Men hon återhämtade sig och efter tre veckor kunde hon andas själv utan respirator. Det visar att det finns hopp för ett rörligt liv, trots en oerhört tuff start på livet, säger pappa Kalle.

LINN HAR OPERERATS den här sommaren.

– I början av året började hon känna symptomen ordentligt. Innan det har hon inte känt så mycket, säger Mia Olsson, mamma till Linn.

– Jag minns att jag fick lugnande, sen minns jag inget, säger Linn.

Under operationen på Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg, som tog ungefär fem timmar, kunde kirurgerna reparera aortaklaffen som inte öppnade och stängde som den skulle.

När hon kom till medvetande var hon på uppvakningsavdelningen – där familjen väntade på henne.

– Vi blev kvar i nio dagar. Det gick mycket snabbare än vad läkarna trodde. Linn bestämde sig tidigt för att hon ville därifrån och kämpade hårt, säger mamma Mia

– Vi skulle vilja passa på att tacka alla som vi haft förmånen att träffa och som behandlat Linn under vår vistelse. Precis alla som jobbar där är helt underbara människor och man förstår varför just dom jobbar där, säger pappa Thomas.

Kvar efter operationen har hon ett ärr på bröstet, vilket hon upplever som lite jobbigt.

ÄVEN ALMA HAR ärr sedan sina operationer när hon var nyfödd.

– Jag tänker som mest på det när man byter om efter träningarna. De andra i omklädningsrummet kan titta och fråga om det, säger Alma.

Det kommer antagligen att bli operation även för Hilda någon gång, men man vet inte när.

– Idrotten är allt för henne. Så rädslan finns ju hela tiden att en kontroll ska visa att det behövs restriktioner – eller att hon behöver operation, säger Liselotte.

De är allihop överens, både barn och föräldrar, om att det är tiden precis innan de årliga kontrollerna som orsakar mest oro.

– Då går man lite på helspänn, säger Kalle.

Anna: Man blir lite knäpp när det närmar sig. Jag märker att jag kan bli grinig för ingenting, sen inser jag att det snart är dags för kontroll.

SAMTIDIGT SOM LINN skulle genomgå sin operation skulle Hilda på sin kontroll, vilket gjorde den värre än vanligt.

– Jag var väldigt orolig då, att jag skulle få samma besked och också behöva opereras, säger hon

Under sommaren har Linn inte kunnat idrotta, eller leka som vanligt med sina kompisar. Men nu har hon precis fått klartecken att börja röra på sig ordentligt igen.

– Det har varit en tråkig sommar. Men nu känns det väldigt roligt att börja igen, säger hon.

För alla tre familjerna är ett aktivt liv väldigt viktigt och de vill att deras döttrar påverkas så lite som möjligt av hjärtfelet de har.

Tyvärr så är det väl vi som på-minner dem mest om det i vardagen. Ibland önskar jag att jag var bättre på att bara låta henne vara. Men samtidigt är det ju viktigt att hon vet vad hon har, säger Thomas Axelsson.

text: Gustav Karlsson

foto; Magnus Glans