Navigering

”Det höll på att kosta honom livet”

Bara några dagar efter att Benjamin föddes upptäcktes det att han led av ett svårt hjärtfel.
– Tiden stannade, berättar mamma Emma Sundebäck.

I dag mår Benjamin bra och bor tillsammans med sin mamma Emma Sundebäck, pappa Filip Eriksson och storasyster Tindra, 4, i Trollhättan. Han föddes i december 2017. Under graviditeten var det inget som tydde på att det var något fel på pojkens hjärta.

– Förlossningen gick bra. Benjamin vägde fyra kilo och hans allmäntillstånd verkade gott, säger Emma Sundebäck.

Men dagen därpå upptäckte läkarna ett blåsljud på hans hjärta.
– De sa att det inte var någon fara och att det nog skulle försvinna efter ett par dagar. Läkarna hade dessutom svårt att känna hans puls i ljumskarna, men så kan det vara med en del barn. Vi kände oss lugna.

Som en säkerhetsåtgärd bestämdes det dock att det skulle göras en ny ultraljudsundersökning innan hemfärden.
Efter att ha genomfört den extra undersökningen ett par dagar senare gick läkaren iväg för att studera bilderna.

– Efter en stund kom hon tillbaka med en kollega. Då stannade tiden för mig. Deras blickar var sådana att de inte hade behövt säga någonting.

Sedan gick allt snabbt. Emma berättar att Benjamin flyttades från ultraljudsundersökningen till barnintensiven.

– Jag minns inte hur det gick till. Men det kom läkare och annan sjukvårdspersonal springande från alla håll och kanter. De svärmade in. De sa inte vad det var för fel på honom annat än att det var urakut. Det enda jag minns är att det var slangar överallt och att han kanske skulle sluta att andas för att medicinen han fick var så stark.
Två läkare satte sig med föräldrarna och förklarade att Benjamin inte skulle överleva om han inte opererades och att han behövde hjälp väldigt fort. Senare samma dag kördes han till Östa sjukhuset i Göteborg.

Emma och Filip åkte efter.

– När vi kom fram var han inlagd på en avdelning tillsammans med fyra andra barn. Det var slangar och sladdar överallt, berättar Emma.

En läkare visade på en tecknad bild var felet var och förklarade att Benjamin hade en förträngd aorta som kunde sluta tätt när som helst. Blodet kom inte fram som det skulle.

– Läkaren berättade om det kommande ingreppet som han beskrev som ”lite rörmokeri”. Han sa att det fanns mycket svårare hjärtfel än det som Benjamin hade. Vi fick stort förtroende för honom.

– Vi fick också skriva på en massa papper, bland annat donationshandlingar om han inte skulle klara sig.

Dagen efter opererades Benjamin.
–  Jag höll honom i handen hela vägen tills han rullades in på operationen. Det är det absolut värsta jag varit med om. Att stå där och inte veta om det är sista gången man tittar på honom när hans lilla bröstkorg andas, åker upp och ned.

Senare samma dag ringde läkaren och berättade att operationen hade gått bra och att föräldrarna kunde få träffa sin son några timmar senare.

– Jag bara skrek. När vi kom till Benjamin kunde han inte andas själv och vi såg honom knappt under alla slangar. De hade öppnat hela bröstkorgen på honom. Men han rehabiliterades oroligt fort.

Efter några dagar kunde kan andas själv. Drygt en vecka senare flyttades han till sjukhuset i Trollhättan och efter ytterligare en vecka fick han komma hem.

Hur mår han i dag?
– Han är helt frisk. Han är vild som seriefiguren Snurresprätt. Den enda gången jag märker att han opererat hjärtat är när jag ser ärret.

Text: Mikael Bergling
Foto: Sebastian LaMotte