Navigering

Ny metod kan rädda fler liv

Om några år kan ballongvidgning ingå i behandlingen av foster med förträngning på aortaklaffen. Nu utvärderas metoden i en stor europeisk studie.

En av de ansvariga för utvärderingen är Mats Mellander, överläkare och docent vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

Han berättar att en del foster med förträngning på aortaklaffen under tiden i mammans mage utvecklar hjärtfelet hypoplastiskt vänsterkammarsyndrom, det vill säga enkammarhjärta.

– När barnet är fött kan vi behandla det med komplicerad kirurgi, men tyvärr med sämre långtidsresultat än för de flesta andra hjärtfel och med högre dödlighet.
– För ett antal år sedan väcktes därför tanken på att man kanske skulle kunna påverka utvecklingen av hjärtfelet genom att vidga den förträngda aortaklaffen redan under fostertiden.

Hur då?

– Genom att med hjälp av en kateter gå in genom den förträngda klaffen i fostrets hjärta och utföra en ballongvidgning. Hypotesen är att behandlingen i bästa fall leder till att barnet föds med ett hjärta som kan opereras till ett så kallat tvåkammarsystem, det vill säga med två välfungerande kammare.

Mats Mellander berättar att metoden har använts på sjukhus i bland annat Boston, Linz, Bonn, Warzawa och London. Sammanlagt har flera hundra foster behandlats. Men ännu inga i Sverige.
– Vi är inte övertygade om att behandlingen har avsedd effekt. Vi vill göra den här studien för att ta reda på om fördelarna av behandlingen överväger nackdelarna.

Vilka är riskerna?

– Det är ett tekniskt mycket komplicerat ingrepp med 5–10 procents risk för fosterdöd. En sådan risk vill man inte ta om inte vinsterna med behandlingen är stora. Det saknas i dag riktigt hållbara vetenskapliga belägg för att så är fallet.
Mats Mellander säger att inga ingrepp i den planerade studien kommer att göras i Sverige.

– Nej. Ingreppen kommer att göras på centra i Europa som redan använder sig av metoden och har stor erfarenhet av den. Vi håller just nu på att slutplanera detaljerna.
Metoden har utvärderats tidigare.
– Men det har då varit frågan om tillbakablickande studier där man samlat in data i efterhand. Sådana data håller inte samma kvalitet som prospektiva, det vill säga framåtblickande, som det nu är frågan om.

Hur länge dröjer det innan ni vet om det är en bra metod eller inte?

– Det tar säkert fem år innan vi kan säga om detta är en metod att satsa på, avslutar Mats Mellander.

Text: Mikael Bergling