Navigering

Peter Nordqvist: Utbildning och rutiner nyckeln

En bred satsning på utbildning av sjukvårdspersonal kan göra att fler hjärtfel upptäcks redan i fosterstadiet. Det menar Hjärtebarnsfondens generalsekreterare Peter Nordqvist.

Han säger att de regionala skillnaderna håller på att minska.
– Även om alla eftersträvar att det ska bli så bra som möjligt, finns det tyvärr fortfarande stora skillnader mellan olika delar av Sverige.

Varför är det så?
– Jag tror att mycket handlar om den mänskliga faktorn. I till exempel Stockholm fanns det tidigt enskilda personer som var mycket intresserade av detta och utbildade sig inom området. De såg också tidigt till att bygga upp rutiner och system för att utbilda andra, inte minst barnmorskor som svarar för den första ultraljudsundersökningen av fostret.

– Det gäller att i landstingen få igenom utbildningssatsningar. Om det politiska intresset är måttligt, eller om man är fullt upptagen med annat, är det dock risk för att det inte hamnar överst, säger han.

Peter Nordqvist säger att barnmorskor som är erfarna och välutbildade i ultraljudsdiagnostik är mycket viktiga för att tidigt upptäcka hjärtfel.

– Det krävs att barnmorskorna vet exakt vad de ska titta efter och att det finns tydliga rutiner för vad de ska göra om de anser att de själva inte säkert kan avgöra om något står rätt till eller inte, till exempel vem de ska ta kontakt med. Men det behövs också tydliga rutiner för hur de ska informera föräldrarna om att de har upptäckt något som ser lite annorlunda ut.

– Det är viktigt att inte skrämma upp föräldrarna, utan förklara att detta är något som görs rutinmässigt när ultraljudsbilden ser ut som den gör och att man har valt att gå vidare genom att ta hjälp av människor som är duktigare på detta än vad man själv är.

Behöver den här verksamheten koncentreras för att kvaliteten ska öka?

– Det har vi inte tagit ställning till. Personligen anser jag att det behöver finnas en rimlig balans mellan avstånd och kompetens. Socialstyrelsen bör utreda om någon del bör koncentreras ytterligare.

Ökar den tekniska utvecklingen behovet av vidareutbildning på det här området?
– Ja, dessutom ser behoven olika ut i olika delar av Sverige, precis som tillgången till kvalificerad personal. Men det skiljer även när det gäller vilken typ av läkare som utgör den sista instansen och svarar för den undersökningen, om det är en barnkardiolog, fosterkardiolog, obstetriker eller gynekolog.

Har det någon betydelse?
– Informationen till föräldrarna om förväntad livskvalitet för barn med hjärtfel kan variera något. Ur mitt perspektiv är det allvarligt om man inte ger en bred och allsidig information om vad man kan förvänta sig för liv med den här typen av fel.

Text: Mikael Bergling
Bild: Maria Brännhult