Navigering

Avdelningen för små hjärtan

De träffar dagligen familjer som genomgår sina livs förmodligen svåraste stunder. Vardagen på avdelning 67 på Skånes universitetssjukhus i Lund är fylld av oro, men också av skratt, glädje och stor lättnad.

En ny arbetsdag har precis börjat. Vid sjutiden på morgonen är det rapportering och överlämning vid Barnhjärtcentrum på Skånes universitetssjukhus i Lund. Nattpersonalen berättar för dagpersonalen vad som hänt, hur alla mår och vad som står på agendan.

Sedan 1992 är Lund ett nationellt centrum för barnhjärtsjukvård i Sverige. Hit kommer barn från stora delar av landet – och från Island. ­Ungefär 250 barn med medfödda hjärtfel opereras i Lund varje år. Vi fick följa med under ett dagspass för att möta några av dem tillsammans med Linda, Majvi, Karin och de andra sköterskorna.

Tvååriga Valeria Josef från Stockholm opererades för hjärtfel för fyra dagar sedan.

När specialpedagogerna Narcisa Z Bolie och Marlene Malm drar förbi i korridoren med sång, gitarrspel och sin husvagn fylld av gosedjur stannar hon fascinerat upp.

– Barn styrs av lusten. Ofta är det först när de ser en leksak som föräldrarna känner igen sitt barn igen – för då vill de leka, säger Marlene som här spelar gitarr.

En liten pojke på 2,5 år har precis hämtats till avdelning 67 efter sin hjärtoperation, där ett hål mellan förmaken har stängts. Majvi Winther, specialistundersköterska, kontrollerar syresättningen och kopplar in elektroder som ska övervaka hjärtats rörelser, och lyssnar för säkerhets skull också själv på hjärtat.

Majvi har tidigare arbetat med vuxna patienter, och konstaterar att det är annorlunda med barn.

– Med en vuxen vet du att du ska ta ett prov och gör det. Med ett barn kan det ta 45 minuter innan det är klart. Vi försöker leka fram vården; vi kan blåsa bubblor eller skoja, och till slut går det. Men hur lång tid det kommer att ta vet vi aldrig på förhand, säger hon.

Snart ska Carmella opereras.

Hon opererades för första gången när hon var två veckor; nu är hon 13 år och väntar på sin fjortonde stentoperation, under vilken hjärtats kranskärl vidgas. Barnsjuksköterskan Karin Therén har funnits med i Carmellas liv sedan hon var ett år och har sett henne växa upp, liksom många av de andra sköterskorna och läkarna på avdelningen.

– Jag känner de flesta i personalen. När vi kom in hit i går var det säkert 20 stycken som vi kände och hälsade på, säger Carmella och ler.

lund sjukhus hjärtoperation Hjärtebarnsfonden

 

Guðni Berg Elimarsson är två år och har för tredje och sista gången opererats för enkammarhjärta.

För några timmar sedan togs hans pacemaker bort och nu är det dags för ultraljud. Om allt ser bra ut ska han få åka hem till Island om två dagar. Under tiden är det mesta skoj.

I bakgrunden står mamma Sigriður Ösp Sumarliðadóttir, som den senaste månaden har bott på Ronald McDonald Hus i Lund tillsammans med sonen och maken Elimar Hauksson.

 

Majvi Winther, specialistundersköterska, och Linda Eklund, sjuksköterska, har jobbat ihop i nio år på avdelning 67.

 

– Vi har ett fantastiskt jobb. Många tycker att det skulle vara jobbigt att arbeta med hjärtsjuka barn. Men hjärtan är så intressant. De allra, allra flesta hjärtan kan vi laga. Och kontakten med barnen är så rolig, säger Linda.

 

Det är mycket teknik som övervakar barnen. Elektroderna på bröstkorgen kommunicerar med en telemetriskärm som hänger både i receptionen och i personalrummet. Om en elektrod lossnar larmar det med höga pip i båda rummen.

– Vissa arbetspass larmar och piper det mycket, då blir man ganska trött i huvudet, berättar Linda.

Carmella på väg till operation med Linda, Majvi och pappa Stefan. Carmella har opererats många gånger förut, men det är ändå alltid lite nervöst. Linda kontrollerar anestesijournal och fastetid en sista gång innan Carmella åker en våning upp. Senare på kvällen kommer Carmella tillbaka till avdelningen. Operationen har lyckats och om några dagar får hon åka hem till Vellinge och storebror Milton igen.

Vid fyra är dagspasset slut.

– Här hos oss är barnen alltid i centrum. De vuxna förvånas ibland över att vi alltid börjar med att hälsa på barnen. Men här är barnen huvudpersonerna, säger Linda och vinkar farväl till kollegorna. I morgon ses de igen.

 

Text: Petra Olander

Foto: Johan Bävman

Läs mer:

Bullar och omtanke – fika på avdelningen

Hjärtebarnsfondens volontärverksamhet

Stötta Hjärtebarnsfondens arbete – Ge en gåva