Navigering

Bullar och omtanke

Varje vecka besöker fikagruppen Drottning Silvias barnsjukhus för att stötta hjärtebarnsfamiljer i en svår tid.

– Som anhörig befinner man sig i en bubbla och vi möter tacksamhet, säger volontären Andreas Wångblad. Nu hoppas han att fler vill hjälpa till.

När Andreas och hustrun Thereses andra son föddes verkade allt ha gått bra. Men dagen efter föll allt samman för familjen. Joel visade sig ha det allvarliga hjärtfelet Fallot och han fördes till ett övervakningsrum på Drottning Silvias barnsjukhus.

– När vi var där låg två familjer till i samma rum. Alla var som i en bubbla och trots att vi bara satt två–tre meter från varandra kommunicerade vi inte. Vi pratade med våra barn, oroade oss och hade ångest. Det pågick i fem dagar, berättar han.

Sedan hände något. En undersköterska kikade in och insåg att mönstret behövde brytas och stämningen lättas upp. Hon sökte familjernas uppmärksamhet med hjälp av humor.

– För min process var det viktigt att bryta isoleringen och börja prata med de andra om vad som hände, säger Andreas Wångblad.

Joel, som föddes på sommaren, åkte in och ut på sjukhuset. När hösten kom fick Andreas veta att Hjärtebarnsfonden varje vecka ordnade fikaträffar där familjer kunde träffa och utbyta erfarenheter med andra i samma situation.

– Det betydde väldigt mycket för mig att någon kom och bröt vardagsrutinerna på sjukhuset. Som förälder är det här det värsta man upp­lever i sitt liv. Att då få en mötesplats och utbyta erfarenheter och se hur lika man är, även om alla har sin resa, lättar upp.

Joel genomgick sin större operation åtta månader gammal. Den var framgångsrik och han är i dag en pigg och idrottande sjuåring.

fikagrupp hjärtebarnsfonden hjärtfel

Andreas Wångblad har tillsammans med Peter Eklund dukat upp fika den här tisdagen.

Några år efter Joels korrigering kände Andreas att den värsta perioden och oron passerat. Han ville ge något tillbaka. 2017 nappade han därför när Hjärtebarnsfonden skickade ut en fråga om fler kunde tänka sig att ansluta till fikagruppen.

– Jag gör ett schema och så delar vi upp tisdagskvällarna mellan oss. Ambitionen är att alltid komma två och två. Vi har med oss fikabröd, i min familj bakar vi själva.

– Folk droppar in och slår sig ner i soffan. Om ingen inleder gör vi det och berättar var vi kommer ifrån och vilket syfte vi har; att utbyta erfarenheter. Vi brukar fråga om de har varit här länge och varför, och vi pratar tillsammans om hjärtfel och diagnoser. Sedan delar vi våra upplevelser. Jag vet att de här samtalen betyder väldigt mycket.

I skrivande stund driver sju personer tisdagsfikat. Men man behöver bli fler. Idealet vore ytterligare fem, enligt Andreas.

– Jag hoppas att det här reportaget ger oss uppmärksamhet. Det är inte mycket jobb. Är vi tolv innebär det bara cirka en kväll varannan månad. Med en liten insats hjälper du familjer för en kort stund.

Sofi Andersson Stavridis, avdelningschef på Barnhjärtcentrum, uppskattar besöken på sjukhuset.

– Det här är ett sätt för människor som ofta ­befinner sig ganska långt hemifrån att få möjlighet att träffa andra i samma situation, men också att träffa andra som kommit längre i processen och se hur vardagen kan gestalta sig sedan, säger hon.

 

Text: Lars Öhman

Foto: Sofia Sabel

Läs mer:

Hjärtebarnsfondens volontärer

Hjärtebarnsfonden arbetar för barn födda med hjärtfel

Stöd Hjärtebarnsfonden med en gåva, eller bli medlem